Förlåt för den otroligt urdåliga uppdateringen på sistone. Jag som hade kommit in i det här med bloggandet ett tag ☺️ Men, jag kan med stor glädje meddela att jag fortfarande är gravid! Jag har tagit mig förbi & fyra delmål på denna turbulenta resa – vecka 18 (Rul), vecka 25 (helt ok att födas då), 28 (nellies födelsevecka) och slutligen vecka 32 +0 för att få föda i Gällivare!
Nu är jag t om inne i vecka 33+0 och oddsen för en välmående bebis utan desto mer hjälp ökar för varje dag. Min oro kring en extrem prematur är borta, men också den starka ångesten över att behöva lämna familjen för att ev hamna i Umeå eller Sunderbyn är också förbi ❤️ Lycklig och lättad.
Vår lilla skrutt i magen mår bra och det gör mig också glad. Trots att jag har haft något i denna graviditet som jag inte har haft med dom tre andra så känner jag mig tillfreds. Aldrig har jag upplevt förvärkar, sammandragningar, urin besvär eller ihållande molvärk. Det har jag nu. Jag hoppas verkligen att vi ändå kommer till 37+0 trots dessa saker och även dom innan ?
Ibland funderar jag verkligen vad vi gett oss in på… Kan komma såna här totala ångest laddade stunder som bokstavligen sköljer över en. Speciellt när man är så nöjd med tillvaron som är idag, det här lugnet och friheten man har. Så jag ska inte ljuga, ibland är det fortfarande otroligt tungt. Men mestadels så ser jag framemot och längtar efter mini ❤️ Är ibland rädd för hur jag kommer känna, om jag kan ta till mig hen eller om det blir en total flopp. Jag har svårt att tänka mig det, men oron finns där.
Speciellt när dom där stunderna där de är tungt kommer, då kan jag bli rädd för mig själv. Men det hjälper att prata om det och framförallt skriva. Ni får hålla tummarna för oss! För hur som helst så är det max 46 dagar kvar till bebis är här.. ?
Senaste kommentarer